Innan vi går in på recensionen har jag en bekännelse att göra. Jag tillhör avskummet som frivilligt läser (och letar efter) RP-fanfiction. Dvs, fanfiction baserat på riktiga personer -inte karaktärer de spelar.
Så när Amanda tipsade om den här boken så uppfyllde den två behov jag är mer eller mindre öppen med; RPF och det brittiska kungahuset. (Jag kommer ihåg var jag var när jag nåddes av nyheten att prinsessan Diana dött och spenderade hela den dagen med att gråta till nyheterna i en vit pleatherfotölj, 13 år gammal. Jag var hardcore.)
Mina tidiga tonår spenderades med att fantisera om att jag var utbytesstudent på en skola i närheten av Eton, och min favoritmeetcute som jag hängav mig åt var att Wills var ute och sprang, och ramlade över mig när jag låg och gjorde *infoga vadsom* på en höjdhoppsmadrass.
Detta händer faktiskt i den här boken, fast det är vår protagonist Bex som ramlar på Nick (*host* William*) och det finns inte en höjdhoppsmadrass i närheten. Så det här är verkligen förkroppsligandet av alla fantasier jag hade i tidiga tonåren. På så många nivåer. En otroligt välskriven RPF, helt enkelt.
Bex är lätt att relatera till, men mitt största problem med boken är Nick – vår berättelses prins. Jag vet inte om Cocks struntat i att ge honom ett utseende eller en personlighet för att det ska bli enklare att infoga Prins William nuna där Nicks är, eller om hon bara gillar att skriva torra kärleksintressen – detta betvivlar jag dock starkt, eftersom Nicks bror Freddie (*host*Harry*) är stekhet. Direkt från ugnen verkligen. Freddie har en nyanserad personlighet, han har en härlig jargong med Bex och jag spenderar en bra tid av boken med att önska att Freddie fick vara med mer och att Bex ska ligga med honom. Jag hoppas The Royal We får en uppföljare med Freddie i fokus för att eh, mina länder kräver det.
Nick drunknar bland alla välskrivna sidokaraktärer och man fattar inte riktigt vad Bex ser i honom. Han har en del manpain och är snäll – men inte mycket mer, och det blir ett problem – eftersom priset för deras relation framställs som så högt att det blir svårt att förstå varför Bex står ut med allt som innebär att vara tillsammans med någon som kommer bli kung en dag.
Ett annat problem med boken är att det liggs mycket, men vi får inte veta NÅGOT om sexet. Sexscenerna är korta och klipper av innan det blir köttigt, och när det hetaste i boken är när protagonisten hånglar med någon annan än vårt huvudsakliga kärleksintresse och man önskar att hon kunde fortsätta med det – då blir det svajigt.
Då inte sagt att boken är dålig. Tvärt om. Jag tyckte mycket om den. Sidokaraktärerna är fantastisk, dialogen är rapp, miljöerna välbeskrivna och dramat är solitt. Men Nicks platta personlighet i kombination med brist på ordentliga sexscener drar ner betyget, så The Royal We får en stark sjua.
Romancepodden 
Lämna en kommentar